A new Hindhi Zara

I never really understood why everyone was raving about Hindi Zahra. Or, I think I understood why, but found it ungrounded. Now I'm not so sure. Last night she made an awesome appearance at Clandestino festival, taking a big step away from the singer/songwriter esthetics that surrounds much of her work.

More surprises, good ones, were dub step dj Uzul and after him Gnawa Diffusion founder Amazigh Kateb, who doesn't only have a  name to die for, but also have incorporated elements (and some entire songs) of chaabi and raï in his repertoire.

More of all that in tomorrow's paper. And I wont link to any of Zara's songs, the studio versions don't do her performance yesterday any justice.

Here's the review in Svenska Dagbladet.

I morgon Clandestino

Känner ni till Baloji? Sannolikt inte, den belgisk-kongolesiska rapparen har hittills gjort väldigt lite väsen av sig i Sverige, men är en av de mest spännande akterna på årets Clandestinofestival i Göteborg. Imorgon börjar den. Tio över tio sitter jag på tåget.

För någon månad sen stötte jag på festivalchefen Aleksander Motturi i Göteborg, på samma café som vanligt,  snett nedanför Oscar Fredriks kyrka. Han pratade om ständigt minskade anslag och antydde att årets festival kunde komma att bli en storslagen svanesång. Det vore bedrövligt, för den lilla, ibland vimsigt arrangerade elektroniska festival Clandestino var i början av 2000-talet har utvecklats till den kanske allra mest intressanta vad det gäller utomeuropeiska akter i Sverige. De var tidiga med Bassekou Kouyaté, Staff Benda Bilili och Konono no1, och då kom de sistnämnda ändå ett år för sent eftersom medlemmarna av den kongolesiska skrotensemblen första gången de var inbjudna inte beviljades visum till Sverige.

Årets största namn, åtminstone ur ett svenskt perspektiv, är Mulatu Astatke, kungen av ethiojazz, och marockanska singer/songwritern Hindi Zahra. I sig fina bokningar men åtminstone Zahra har det inte direkt saknats möjligheter att höra på sistone. Är det överraskningar man vill ha ska man snarare sikta in sig på Khaira Arby eller just Baloji, som rör sig precis i den där brytpunkten mellan tradition och modernitet.

Eagerly awaiting Panji, Pono and Ayisoba

I know this is starting to seem like a blog about Ghana. It is not. But going there last autumn left so many leads to follow up. In this specific case though, they seem to have followed me up. A few weeks ago Clara from Stockholm Jazz Festival called after reading my hiplife text and asked for people in Ghana to invite for a panel talk and perhaps a concert. Leading to record company owner and producer Panji Anoff coming to Stockholm in a week and a half for a discussion about the music industries of Africa, traditional elements in modern music or, well, whatever we decide to talk about. See us at Clarion Sign Hotel Saturday 18/6 14.00.
I also mentioned Yaa Pono, King Ayisoba and Wanlov the Kubulor and the two first ended up accompanying Panji and will play after the discussion and are also supposed to appear in some way later the same night at the jam session at jazz club Fasching.
Also playing at the festival: Bobby Womac, Chic and Seun Kuti & The Egypt 80.
Also talking: Manny & Almou Mansar, the two touareg brothers who arranges the Festival au Desert at Essakane outside Timbuktu.


And here's Yaa Pono in a video apparently shot at the Anoff villa.

Not so Magic

Also, here's a link to my review of ivorian zouglou stars Magic Systems new, rather dull album Touté Kalé in Svenska Dagbladet. My main points: Auto tune used as a mark of contemporariness, without finesse and (of course) not as a singing aid, which could have been excused. But worse is the surprising lack of interesting rhythms.

Their pre auto tune stuff is sharper though and I'm still looking forward to the concert 3/6 at Münchenbryggeriet here in Stockholm, if a little less than before.

Ebo Taylor in Stockholm or The missing link

The minor news is that I decided to switch to English in this blog. Due to the visitor statistics and the quite international subject (and of course at the risk of being ridiculed). A bit more interesting perhaps is the fact that Ebo Taylor is playing in Stockholm tonight at Göta Källare. Just having an old highlife star playing here is something. But Ebo Taylor is more than that, he is also a living example of the connections between highlife and afro beat. I didn't get the chance to meet him in person in Accra but I got to hear a lot about him from mr Essiebons, a gentleman in his eighties and also head of the family run Essiebons Music, with Ebo Taylor and CK Mann as its biggest stars.

Anyway, here's Taylor talking about the development of highlife and the influence of Nigerian music in Ghana.

And a Spotify link to Life and Death, the album Ebo Taylor released last year, mixing re-recorded classics and newly written songs. All in a slightly more psychedelic setting than you would have expected.

27/5: Linking to my review. A reader has commented on me not mentioning how good the concert in fact was. I thought I did, but maybe I got too stuck in the history of afro beat and other fascinating topics. Reading this review of the same concert, it does strike me that I sound a bit theoretical. So, just to be clear about it, Ebo Taylor indeed was awesome.

Nueva cumbia och ett eklektiskt smorgasbord

Den här bloggen ska inte förvandlas till en kyrkogård för länkar till mina egna artiklar, men de senaste veckorna är det ungefär vad jag hunnit med. Här är i alla fall recensionen av det chilenska nueva cumbia-bandet Chilombiana, som spelade på Etablissemanget (det som brukade kallas Mosebacke) i lördags. Och cumbia är en stil som ni kommer att få höra mycket mer av framöver. Se det som ett löfte, inte som ett hot.

Låt mig också få tipsa om  Jo/No's utmärkta blogg eller eklektiska smorgasbord. Där kan man bland annat kan läsa om min nubiske favorit, Ali Hassan Kuban. Och lyssna förstås. Låt mig rekommendera låt nr 2.

En koloss i Addis

Addis through the looking glass är Dub Colossus andra skiva och betydligt mer lyckad än debuten. Ja faktiskt en skiva jag, utan att ha vetat om det, har gått och väntat på. Här recenserar jag den i dagens SvD. (När den dyker upp på nätet får ni en lyssningslänk)

Fördjupande lyssning finns här, här och här.

Andra recensioner av skivan här och här.