11 låtar från 2011

Stockholm Jazz Festival 3: Kuti and the wind

For the benefit of my swedish readers, here's the links to the reviews of Zap Mama's and Seun Kuti's concerts. If I seem a bit negative I, well I guess I was, but at least in the case of Kuti I just couldn't write about the concert without taking into account the impact of the wind, the cold and the seated audience. The show in itself was really good though and the simple fact that he played the here an example of how the jazz festival has become more interesting lately.

Stockholm Jazz Festival 1: A lost Ayisoba

The jazz festival has barely started but I already met the cousins (I thought they were brothers) Almou from the Festival au Desert, for a half hour talk about how to arrange a festival in the poorest part of one of the poorest countries in the world. Also said hi to Panji Anoff, Wanlov the Kubolor and King Ayisoba. Wanlov arrived barefeet, honouring his nickname The African Gypsy and defying the realities of Swedish summer (14 degrees and rain). King Ayisoba wore traditional garments and got lost at the airport, his pick up got the name wrong, maybe he was confused by the "king" part of it. Ayisoba still managed to get a ride into town somehow, waiting out the confusion at the hotell before the organizers were able to locate him.
But more of them tomorrow. Now the real festival starts. Tonight I will see, and write about, Zap Mama, who travelled far from her congolese roots. Too far? That's exactly what I intend to find out.

I morgon Clandestino

Känner ni till Baloji? Sannolikt inte, den belgisk-kongolesiska rapparen har hittills gjort väldigt lite väsen av sig i Sverige, men är en av de mest spännande akterna på årets Clandestinofestival i Göteborg. Imorgon börjar den. Tio över tio sitter jag på tåget.

För någon månad sen stötte jag på festivalchefen Aleksander Motturi i Göteborg, på samma café som vanligt,  snett nedanför Oscar Fredriks kyrka. Han pratade om ständigt minskade anslag och antydde att årets festival kunde komma att bli en storslagen svanesång. Det vore bedrövligt, för den lilla, ibland vimsigt arrangerade elektroniska festival Clandestino var i början av 2000-talet har utvecklats till den kanske allra mest intressanta vad det gäller utomeuropeiska akter i Sverige. De var tidiga med Bassekou Kouyaté, Staff Benda Bilili och Konono no1, och då kom de sistnämnda ändå ett år för sent eftersom medlemmarna av den kongolesiska skrotensemblen första gången de var inbjudna inte beviljades visum till Sverige.

Årets största namn, åtminstone ur ett svenskt perspektiv, är Mulatu Astatke, kungen av ethiojazz, och marockanska singer/songwritern Hindi Zahra. I sig fina bokningar men åtminstone Zahra har det inte direkt saknats möjligheter att höra på sistone. Är det överraskningar man vill ha ska man snarare sikta in sig på Khaira Arby eller just Baloji, som rör sig precis i den där brytpunkten mellan tradition och modernitet.

En timme Kongo i P3

När kongolesiske storstjärnan Fally Ipupa besökte Stockholm och Göta Källare för två veckor sedan försökte ett hundratal demonstranter stoppa konserten. Även tidigare spelningar i Europa hade möts av protester och när Ipupa skulle besöka Sverige förra året fick han vända efter att lokalen hade bombhotats.

I onsdags sände Musikguiden i P3 en hel timme om kongolesisk musik i allmänhet och Fally Ipupa i synnerhet. Michelle Kabwe, Anna Lindström och Måns Månsson pratar bland annat om hur vanligt det är att artister hyllar politiker i Afrika, och om Kongos moderna musikhistoria, från rumba till soukous och coupé-décalé. (Fast ska man vara petig brukar just den stilens ursprung tillskrivas exil-ivorianer i Paris). Man får också  höra den intervju Märta Myrsteners gjorde med Fally Ipupa, strax före konserten, där han säger att han absolut inte spelar soukous, utan den helt egna stilen fallynisation. När intervjun sedan snuddar vid politik avbryter han den tvärt.

Swinging Göteborg

Och så visar det sig att Mulatu Astatke (se Swinging Addis) kommer till Göteborg och Clandestino i juni. Så trevligt. Jag intervjuade honom en gång för sådär fyra, fem år sedan. Tyvärr verkar artikeln inte finnas kvar i svenskans arkiv men han pratade om saker som att Fela tog funken till Afrika och han jazzen, och att det var när han började hänga med fusionmusiker i USA som han kom på idén med ethiojazzen.

Fast jag ser nog ändå mest fram emot Baloji, kongolesisk rappare som gör det där vi vill att alla hiphopartister från Afrika ska: utgår från lokala stilar. Baloji har jag också skrivit om i svenskan men även den texten är borta. Något är allvarligt fel med deras sökmotor.

I alla fall, här har ni Baloji i ett samarbete med Konono no1.  (och det finns fortfarande billiga tågbiljetter till Göteborg den 10 juni, dryga hundralappen enkel resa).