Imorgon på Strand

Lägg till bildtext

Revolutionärer och revolutionärer

Han pratar om Tupac som sin stora förebild. Inte främst musikaliskt utan som revolutionär. Det är bisarrt, tycker jag, men säger ingenting. Det är besvärligt nog att intervjua via telefon och tolk, även utan att hamna i ett infekterat missförstånd. Och folk tenderar att ta illa upp när man säger något ofördelaktigt om deras idoler. Men ärligt talat, kan något politiskt ställningstagande i USA jämföras med att utmana en våldsam och våldsbenägen diktatur och mot alla odds gå segrande ur kampen? Här är en liten intervju med Hamad Ben Amor, El General, den tunisiske rappare som gav arabvåren dess soundtrack.

För er som är i Stockholm spelar han i kväll på Södra teatern.

Timbuktu, not the city

In most of the the world Timbuktu refers to the former university city and metropolis in northern Mali, long since deprived of its glory. In England it's an expression for any place really distant. But in Sweden the first thing that comes to mind is the hip hop artist.

Yesterday he had an hour on Swedish radio in the annual summer series. A good hour, on racial identity, music and his first encounter with the city he chose as his stage alias.

Here's his talk. Unfortunately the music in the show (which most likely will prove to have been the best selection this summer) is reduced to short previews in the online version.

One interesting part is the one about the old Malian emperor Mansa Mousa's trip to Mecca, during which he singelhandedly started a financial crisis in Egypt by giving away huge amounts of gold, overflowing the local market. I mentioned the same episode (originally told by medieval Egypt historians) in a piece I wrote a couple of years ago on the history of the various Malian empires (in Swedish).

I morgon Clandestino

Känner ni till Baloji? Sannolikt inte, den belgisk-kongolesiska rapparen har hittills gjort väldigt lite väsen av sig i Sverige, men är en av de mest spännande akterna på årets Clandestinofestival i Göteborg. Imorgon börjar den. Tio över tio sitter jag på tåget.

För någon månad sen stötte jag på festivalchefen Aleksander Motturi i Göteborg, på samma café som vanligt,  snett nedanför Oscar Fredriks kyrka. Han pratade om ständigt minskade anslag och antydde att årets festival kunde komma att bli en storslagen svanesång. Det vore bedrövligt, för den lilla, ibland vimsigt arrangerade elektroniska festival Clandestino var i början av 2000-talet har utvecklats till den kanske allra mest intressanta vad det gäller utomeuropeiska akter i Sverige. De var tidiga med Bassekou Kouyaté, Staff Benda Bilili och Konono no1, och då kom de sistnämnda ändå ett år för sent eftersom medlemmarna av den kongolesiska skrotensemblen första gången de var inbjudna inte beviljades visum till Sverige.

Årets största namn, åtminstone ur ett svenskt perspektiv, är Mulatu Astatke, kungen av ethiojazz, och marockanska singer/songwritern Hindi Zahra. I sig fina bokningar men åtminstone Zahra har det inte direkt saknats möjligheter att höra på sistone. Är det överraskningar man vill ha ska man snarare sikta in sig på Khaira Arby eller just Baloji, som rör sig precis i den där brytpunkten mellan tradition och modernitet.

Calypso Blues

Theophilus London kommer till Strand på lördag kväll. Nästan precis samtidigt låser jag upp dörren till en grovt tillyxad timmerstuga i Funäsdalen. Ska jag vara missnöjd? Jag vet inte, egentligen är det ju bara den här låten, en cover på Nat King Coles Calypso Blues, som jag vill höra.

Theophilus London-Calypso Blues by theTerrill

Hiplife

Sex sidor i svenskan om hiplife, en dryg producent och ghananska superstjärnor:





Reggie Rockstone. Foto Ulrika Walmark



HIPLIFE - HIPHOPHYBRIDEN SOM FÅTT GHANA ATT DANSA TILL INHEMSKA RYTMER

Soundtracket till det moderna Afrika är elektroniskt, urbant och ­globalt – men också rotat i lokala traditioner. Lars Lovén åkte till Ghana på jakt efter hiplifemusikens kärna och hittade en musikscen som återupptäckt sina egna rötter.