I morgon Clandestino

Känner ni till Baloji? Sannolikt inte, den belgisk-kongolesiska rapparen har hittills gjort väldigt lite väsen av sig i Sverige, men är en av de mest spännande akterna på årets Clandestinofestival i Göteborg. Imorgon börjar den. Tio över tio sitter jag på tåget.

För någon månad sen stötte jag på festivalchefen Aleksander Motturi i Göteborg, på samma café som vanligt,  snett nedanför Oscar Fredriks kyrka. Han pratade om ständigt minskade anslag och antydde att årets festival kunde komma att bli en storslagen svanesång. Det vore bedrövligt, för den lilla, ibland vimsigt arrangerade elektroniska festival Clandestino var i början av 2000-talet har utvecklats till den kanske allra mest intressanta vad det gäller utomeuropeiska akter i Sverige. De var tidiga med Bassekou Kouyaté, Staff Benda Bilili och Konono no1, och då kom de sistnämnda ändå ett år för sent eftersom medlemmarna av den kongolesiska skrotensemblen första gången de var inbjudna inte beviljades visum till Sverige.

Årets största namn, åtminstone ur ett svenskt perspektiv, är Mulatu Astatke, kungen av ethiojazz, och marockanska singer/songwritern Hindi Zahra. I sig fina bokningar men åtminstone Zahra har det inte direkt saknats möjligheter att höra på sistone. Är det överraskningar man vill ha ska man snarare sikta in sig på Khaira Arby eller just Baloji, som rör sig precis i den där brytpunkten mellan tradition och modernitet.

En koloss i Addis

Addis through the looking glass är Dub Colossus andra skiva och betydligt mer lyckad än debuten. Ja faktiskt en skiva jag, utan att ha vetat om det, har gått och väntat på. Här recenserar jag den i dagens SvD. (När den dyker upp på nätet får ni en lyssningslänk)

Fördjupande lyssning finns här, här och här.

Andra recensioner av skivan här och här.

Etiopiskt på Swedish Palms

Dagens inlägg blir ett gästspel på Swedish Palms, den blogg som Sebastian och Anna från High life driver när de inte sprider tropisk musik på Stockholms dansgolv eller i P3. Det handlar om Etiopien.

I valet i Nigeria, som jag skrev om här, har valkommissionen förresten just utsett en vinnare. Det blev den sittande presidenten Goodluck Jonathan som stort besegrade den forne diktatorn Muhammadu Buhari. Nuhu Ribadu, som tidigare lett Nigerias antikorruptionsmyndighet, vann bara i en delstat.

Swinging Göteborg

Och så visar det sig att Mulatu Astatke (se Swinging Addis) kommer till Göteborg och Clandestino i juni. Så trevligt. Jag intervjuade honom en gång för sådär fyra, fem år sedan. Tyvärr verkar artikeln inte finnas kvar i svenskans arkiv men han pratade om saker som att Fela tog funken till Afrika och han jazzen, och att det var när han började hänga med fusionmusiker i USA som han kom på idén med ethiojazzen.

Fast jag ser nog ändå mest fram emot Baloji, kongolesisk rappare som gör det där vi vill att alla hiphopartister från Afrika ska: utgår från lokala stilar. Baloji har jag också skrivit om i svenskan men även den texten är borta. Något är allvarligt fel med deras sökmotor.

I alla fall, här har ni Baloji i ett samarbete med Konono no1.  (och det finns fortfarande billiga tågbiljetter till Göteborg den 10 juni, dryga hundralappen enkel resa).

Centrala Addis Abeba. Nio filer i varje riktning.

Swinging Addis

Det är länge sedan nu, men när jag första gången läste om Swinging Addis (60-tal, storband, Mulatu Astatke, etc) och nämnde det för en vän skrattade han. Han hade just varit i Addis Abeba på reportageresa och beskrev en stad av envåningshus, flockar av vildhundar på dammiga gator och utbredd fattigdom. Inte särskilt swinging alltså. Det måste ha varit sent 90-tal, ett antal år efter Mengistus minst sagt brutala regim men att utelivet fortfarande inte hade hämtat sig efter ett par decenniers förtryck med tiotusentals (enligt vissa hundratusentals) avrättningar och försvinnanden, är kanske inte så konstigt. (Läs förresten gärna Meeze Mengistes Beneath the Lion's Gaze, som trots sitt feelgoodomslag är en ganska kärv skildring av Etiopien just när Haile Selassie störtas och det som från början var ett studentuppror förvandlas till en militärdiktatur och så småningom Mengistus "Röda terror".)
Men varför Swinging Addis just nu? Jo, i år kom jag ju till slut själv dit. Visserligen bara för fem dagar men fan, lite swinging hade det nog ändå blivit igen. Inte främst för att det växt upp skyskrapor (jag ska bespara er liknelsen med svampar) överallt eller att Selam höll festival i den prunkande parken framför det daterade lyxhotellet Ghion. Eller för den delen att hundflockarna försvunnit. Det var förstås bra, men inget gick upp mot stadens asmari bets. Det är små barer, klubbar, konsertlokaler, allt i ett, inklämda i oansenliga byggnader en bit ut från centrum. Musiken är traditionell men fyller samtidigt en funktion som klubbmusik, på ett sätt som helt saknar motstycke i Europa.
Här är ett klipp från Fendika, kanske stans mest kända bet. Kolla in dansen efter ungefär 2.30.