28 februari 2011

27 februari 2011

Swinging Addis

Det är länge sedan nu, men när jag första gången läste om Swinging Addis (60-tal, storband, Mulatu Astatke, etc) och nämnde det för en vän skrattade han. Han hade just varit i Addis Abeba på reportageresa och beskrev en stad av envåningshus, flockar av vildhundar på dammiga gator och utbredd fattigdom. Inte särskilt swinging alltså. Det måste ha varit sent 90-tal, ett antal år efter Mengistus minst sagt brutala regim men att utelivet fortfarande inte hade hämtat sig efter ett par decenniers förtryck med tiotusentals (enligt vissa hundratusentals) avrättningar och försvinnanden, är kanske inte så konstigt. (Läs förresten gärna Meeze Mengistes Beneath the Lion's Gaze, som trots sitt feelgoodomslag är en ganska kärv skildring av Etiopien just när Haile Selassie störtas och det som från början var ett studentuppror förvandlas till en militärdiktatur och så småningom Mengistus "Röda terror".)
Men varför Swinging Addis just nu? Jo, i år kom jag ju till slut själv dit. Visserligen bara för fem dagar men fan, lite swinging hade det nog ändå blivit igen. Inte främst för att det växt upp skyskrapor (jag ska bespara er liknelsen med svampar) överallt eller att Selam höll festival i den prunkande parken framför det daterade lyxhotellet Ghion. Eller för den delen att hundflockarna försvunnit. Det var förstås bra, men inget gick upp mot stadens asmari bets. Det är små barer, klubbar, konsertlokaler, allt i ett, inklämda i oansenliga byggnader en bit ut från centrum. Musiken är traditionell men fyller samtidigt en funktion som klubbmusik, på ett sätt som helt saknar motstycke i Europa.
Här är ett klipp från Fendika, kanske stans mest kända bet. Kolla in dansen efter ungefär 2.30.